Trots världens komplexitet måste Finlands Företagare som intresseorganisation bilda ståndpunkter i olika frågor. Jag belyser denna process komplexitet med ett exempel som också är aktuellt: bör arvsskatten avskaffas?
Mellandisclaimer: Finlands Företagare drev frågan om att avskaffa arvsskatten tillsammans med andra näringslivsorganisationer inför vårens ramförhandlingar. Tyvärr gick ärendet inte framåt. Att avskaffa arvsskatten är alltså vår organisations ståndpunkt, och naturligtvis står även jag själv fullt ut bakom den.
Så bör arvsskatten avskaffas? Många företagares första reaktion är: naturligtvis! Dock, när man till avskaffandet av arvsskatten fogar dess troliga ersättare, realisationsvinstskatt, blir bedömningen av situationen ett steg svårare. En modell baserad på realisationsvinstskatt skulle underlätta företagens redan nu väl lindrade generationsskiften ytterligare och spara en del företagare avsevärda, till och med enorma summor. Samtidigt skulle den enligt vår organisations egen bedömning innebära en skatteskärpning för en betydande del av våra medlemmar. Reformen skulle alltså gynna en del av våra medlemmar och försämra andras ställning.
Frågan om huruvida arvsskatten är bra eller dålig för vår medlemskår är alltså inte svartvit. Hur bör Finlands Företagare då bilda sin ståndpunkt i en sådan situation? Utifrån en enskild företagares avsevärda nytta, medlemskapets majoritetets intresse eller samhällets totala intresse? I många diskussioner har jag stött på tanken: ”Finlands Företagare borde driva företagarnas/medlemmarnas intresse mer hänsynslöst.” Vad betyder det egentligen?
Finns det ett gemensamt ”företagarintresse”?
Jag hävdar att vi lider av konsensusverklighetens villfarelse. Vi antar att andra ser världen i grunden på samma sätt som vi själva ser den och därför tror vi att alla skulle kunna vara överens.
Inom Finlands Företagare talar vi om tillväxt, incitament, risktagande, ägande och företagarintresset. Dessa ord återkommer i våra diskussioner, ställningstaganden och program. Men betyder de samma sak för oss alla?
Tillväxt kan betyda internationalisering, en ny finansieringsrunda och anställning av tiotals nya medarbetare.
Tillväxt kan betyda modet att anställa den första medarbetaren.
Tillväxt kan betyda några nya kunder, något bättre utkomst eller att man äntligen skulle kunna ta en riktig sommarsemester.
Och många vill inte växa sitt företag alls. Viktigare är att göra meningsfullt arbete, försörja sig själv och sin familj samt bevara sin frihet eller växa som människa.
Alla dessa är företagares synsätt. Våra företagarmedlemmars synsätt. Och alla är de valida synsätt på tillväxt.
Detta måste man våga säga högt: i enskilda sakfrågor har våra medlemmar inte alltid ett gemensamt intresse.
Men det gemensamma intresset finns, och det ligger djupare: i förutsättningarna för företagande. Rimlig och förutsägbar reglering, beskattningens förutsägbarhet, företagarens fungerande sociala trygghet och avtalsfrihet. Att försvara dessa förenar ensamföretagaren och arbetsgivaren med hundra anställda. När dagordningen innehåller mer detaljerade frågor, just där måste organisationen i sin ståndpunktsbildning kunna agera öppet.
Majoritetens röst avgör inte ensam – men medlemmarna ska alltid besluta
Skulle Finlands Företagare alltså helt enkelt kunna driva det alternativ som gynnar den största delen av medlemmarna? Inte alltid.
Om att avskaffa arvsskatten skulle avgörande underlätta fortsättningen av tusentals livskraftiga företag, bevarandet av arbetsplatser och uppkomsten av en ny företagargeneration, skulle förändringens betydelse kunna vara stor. Alltså även om den direkta nyttan skulle riktas direkt endast till en del av medlemskapet. För den ena handlar det om huruvida företaget fortsätter i nästa generation. För den andra om en skatteskärpning på några hundra euro. Enbart antalet vinnare och förlorare räcker alltså inte alltid som grund för beslutet.
Inte heller den största enskilda nyttan i euro. Annars skulle vi hamna i att driva framför allt de företagares ärenden som har mest egendom, de största företagen och de starkaste ekonomiska intressena. Inte heller det skulle motsvara vår medlemskårs verklighet.
En sak bör sägas tydligt, så att inga missförstånd uppstår: beredning och beslutsfattande är olika saker. Avvägning av effekter hör till beredningen. Om ståndpunkter beslutar av medlemmarna valda organ – och så ska det vara. Att majoritetens omedelbara intresse inte ensamt avgör i beredningen betyder inte att någon annan än medlemskapet skulle besluta. Det betyder att medlemmarna får till beslut ett ärligt avvägt förslag och inte färdigtuggat ”allas gemensamma intresse”.
Fyra perspektiv och ett löfte
Varje betydande ståndpunkt borde enligt min mening granskas ur åtminstone fyra perspektiv:
Omfattning. Hur stor del av medlemskapet berör förändringen?
Effektens storlek. En liten olägenhet för en stor grupp och en avgörande nytta för företagets framtid för en mindre grupp är inte direkt jämförbara med varandra.
Ekosystem. Ökar reformen uppkomsten av företag, kontinuitet, tillväxt, sysselsättning och ägarskiften?
Strategi. Vartill lönar det sig för Finlands Företagare att använda sitt begränsade politiska kapital? I vilken fråga kan vi ge efter för att i gengäld få framsteg i ett mål som är ännu viktigare för vår medlemskår? Intressbevakning är inte bara att framställa enskilda krav, utan prioritering och byggande av politiska helheter.
Och ovanpå dessa behövs absolut ett löfte: vi berättar öppet för företagarmedlemmarna vilket slags värderingsval vi gör och varför. Om vi ställer underlättande av generationsskiften som viktigare än att alla medlemmars beskattning förblir oförändrad, säger vi det högt. Om vi däremot anser priset för högt, motiverar vi även det lika öppet. Båda kan vara ärliga, motiverade ståndpunkter. Oärligt och omotiverat vore däremot att framställa endera som en självklarhet som alla företagares gemensamma intresse.
I arvsskatteexemplet lyder mitt eget svar så här: jag kan stå bakom att avskaffa arvsskatten, eftersom jag anser att generationsskiftenas och ägarskiftenas kontinuitets betydelse för hela företagsekosystemet är stor. Men endast om vi säger högt till våra medlemmar även priset – att den ersättande modellen kan skärpa en dels beskattning – och inte påstår att valet är en självklarhet. Ståndpunkten kan vara densamma, men beslutsfattandet och sättet att motivera beslutet avgör om medlemmen litar på sin organisation.
Konsensus ska inte förutsättas, utan byggas
Finlands Företagares styrka uppstår inte av att vi finner det ena rätta företagarperspektivet, eftersom ett sådant inte finns. Vår styrka uppstår av att vi kan samla mycket olika företagare i samma organisation och bilda ståndpunkter som erkänner deras olika verkligheter: ensamföretagare, arbetsgivare, tillväxtföretagare, lokala fysiska företag, internationella företag, familjeföretag och företagare som avslutar sitt livsverk.
Därför lovar jag konkret: under min ordförandeperiod ska en medlemseffektsbedömning göras av organisationens betydande ståndpunkter, och det gjorda värderingsvalet ska dokumenteras öppet för medlemskapet. Inte för byråkratins skull, utan för att organisationen tillhör sina medlemmar. Särskilt när besluten är svåra.
Ordförandens uppgift är inte att förkunna en verklighet som den rätta. Ordförandens uppgift är att säkerställa att de alla blir sedda och hörda, innan organisationen säger sig veta vad som är företagarintresset.
Man ska inte förutsätta – man ska bygga.
-Jussi
